V883 Orionis
| V883 Orionis | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 38m 18,102s[1] |
| Deklination | -07° 02′ 26,02 ″[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F:I:E[2] |
| Variabeltyp | FU Orionis-variabel[2] |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -0,938[1] mas/år Dek.: +1,490[1] mas/år |
| Parallax () | 1,5359 ± 0,2923[1] |
| Avstånd | 414[3] pc |
| Detaljer | |
| Massa | 1,29 ± 0,02[3] M☉ |
| Radie | 0,54[2] R☉ |
| Luminositet | 0,032[2] L☉ |
| Temperatur | 3 325[2] K |
| Ålder | 0,5[3] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| 2MASS J05381810-0702259, AKARI-IRC-V1, J0538180-070226, IRAS 05358-0704, RAFGL 4433S, SDSS J053818.10-070226.0, V883 Orionis, WISEA J053818.10-070225.9, WISE J053818.07-070226.1, WISE J053818.10-070225.9,Gaia DR2 3016106909210376704, Gaia DR3 3016106909210376704[4] | |
V883 Orionis är en ensam stjärna som antas ingå i Orionnebulosan i den södra delen av stjärnbilden Orion. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 1,54 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd 414 parsek[3] från solen. V883 Orionis är en protostjärna förbunden med IC 430 (Haro 13A), ett säreget Hα-objekt som undersöktes av Guillermo Haro 1952.[5]
Egenskaper
V883 Orionis är en gul till vit jättestjärna av spektralklass F:I:E.[2] Den har en massa som är lika med ca 1,3[3] solmassor, en radie som är ca 0,54[2] solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,032 gånger solen[2] vid en effektiv temperatur av ca 3 300 K.[2]
V883 Orionis är, som de flesta protostjärnor, omgiven av en stoftskiva. Stoftet har en vattensnölinje, ett visst avstånd där stjärninstrålningen från stjärnan är tillräckligt låg för att vatten kan frysa till snö. Vattensnölinjen direktavbildades av ALMA, när ett stjärnutbrott ökade mängden stjärninstrålning och sköt ut linjen längre.[3] År 2023 tillkännagavs att tecken på vattenånga hade upptäckts i V883 Orionis skiva.[6]
Galleri
- Konstnärens intryck av den planetbildande skivan runt V883 Orionis
- Informativ video om den planetbildande skivan kring V883 Orionis
-
Konstnärens intryck av vattensnölinjen runt V883 Orionis, upptäckt med ALMA -
IC 429 och IC 430 bredvid den ljusa förgrundsstjärnan 49 Ori. V883 Ori är den svaga stjärnan strax bortom spetsen på IC 429.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, GW Orionis, 6 juni 2023.
Noter
- ^ [a b c d e f] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e f g h i] https://www.universeguide.com/star/123147/v883orionis#google_vignette. Hämtad 2023-10-02.
- ^ [a b c d e f] Cieza, Lucas A.; et al. (2016). "Imaging the water snow-line during a protostellar outburst". Nature. 535 (7611): 258–261. arXiv:1607.03757. Bibcode:2016Natur.535..258C. doi:10.1038/nature18612. PMID 27411631. S2CID 205249709.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=V883+Ori. Hämtad 2023-10-02.
- ^ Allen, D. A.; Strom, K. M.; Grasdalen, G. L.; Strom, S. E.; Merrill, K. M. (1975). "Haro 13a: A Luminous, Heavily Obscured Star in Orion?". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 173: 47P–50P. Bibcode:1975MNRAS.173P..47A. doi:10.1093/mnras/173.1.47P.
- ^ "Astronomers find missing link for water in the Solar System". ESO. 8 March 2023. Retrieved 21 March 2023.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/123147/v883orionis#google_vignette.
