Rikets allmänna ärendens beredning

Rikets allmänna ärendens beredning var under åren 1789 till 1809 Sveriges, efter konungen, högsta beslutande organ. Beredningen bildades 15 maj 1789, då riksrådet upplöstes. Detta skedde efter införandet av Förenings- och säkerhetsakten efter Riksdagen 1789.

Rikets allmänna ärendens beredning skulle handha alla de ärenden som tidigare prövats av riksrådet, och föll under Krigs- Civil-, Handels- och finans-, eller Ecklesiastikexpeditionens områden. Det bestod av expeditionernas statssekreterare, hovkanslern, och ytterligare sex rådsmedlemmar. Sedan ärendet avgjorts i beredningen, där kungen från början ingick, stadfästes de som regeringsbeslut med kungens påskrift.

Efter 1809 års regeringsform blev beredningen en fristående myndighet och man behövde därför inte längre kungens underskrift för att dess beslut skulle vara giltiga. Dess roll som kungens råd ersattes av statsrådet.

Beredningen avskaffades slutligen vid Departementalstyrelsens införande, 16 maj 1840.[1].

Källor

  1. ^ Rikets allmänna ärendens beredning i Nordisk familjebok (första upplagan, 1889)


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Rikets allmänna ärenders beredning, 1904–1926.
Företrädare:
Riksrådet
Sveriges regering
1789-1809
Efterträdare:
Statsrådet
v  r
Sveriges ministärer och regeringar
Medeltid till Gustavianska tiden
(från 1200-talet till 1809)
Riksrådet · Rikskansler · Kanslipresident · Rikets allmänna ärendens beredning
Sveriges lilla riksvapen
Sveriges lilla riksvapen
Under 1809 års regeringsforms första tid
(1809–1876)
Karl XIII:s statsråd · Karl XIV Johans statsråd (till 1840) · Karl XIV Johans statsråd (från 1840) · Oscar I:s statsråd · Karl XV:s statsråd · Oscar II:s statsråd
Från statsministerämbetets införande
(1876–1905)
Under parlamentarismen som praxis
(1905–1974)
Under 1974 års regeringsform
(sedan 1975)
Politik i Sverige · Sveriges politiska historia · Sveriges statsråd · Kunglig Majestät · Kunglig Majestäts kansli · Regeringskansliet · Sveriges politiska partier