Finita differensmetoden

Finita differensmetoden (FDM) är en numerisk metod för att finna lösningar till differentialekvationer genom att ersätta derivatorna med finita differenser.

Härledning

Säg att man vill beräkna funktionen f i punkten x. Om f:s derivator uppfyller vissa villkor kan man Taylorutveckla f(x + Δx):

f ( x + Δ x ) = f ( x ) + Δ x f ( x ) 1 ! + ( Δ x ) 2 f ( x ) 2 ! + {\displaystyle f(x+\Delta x)=f(x)+\Delta x{\frac {f'(x)}{1!}}+(\Delta x)^{2}{\frac {f''(x)}{2!}}+\dots } .

Om man löser ut f'(x) får man:

f ( x ) = f ( x + Δ x ) f ( x ) Δ x Δ x f ( x ) 2 ! + f ( x + Δ x ) f ( x ) Δ x {\displaystyle f'(x)={\frac {f(x+\Delta x)-f(x)}{\Delta x}}-\Delta x{\frac {f''(x)}{2!}}+\dots \approx {\frac {f(x+\Delta x)-f(x)}{\Delta x}}} .

På liknande sätt, genom att Taylorutveckla f(x - Δx), kan man få approximationen

f ( x ) f ( x ) f ( x Δ x ) Δ x {\displaystyle f'(x)\approx {\frac {f(x)-f(x-\Delta x)}{\Delta x}}}

och genom att sätta ihop de två formlerna får man

f ( x ) f ( x + Δ x ) f ( x Δ x ) 2 Δ x {\displaystyle f'(x)\approx {\frac {f(x+\Delta x)-f(x-\Delta x)}{2\Delta x}}} .

Man kan även härleda approximationer för högre derivator, exempelvis andraderivatan:

f ( x ) f ( x + Δ x ) 2 f ( x ) + f ( x Δ x ) ( Δ x ) 2 {\displaystyle f''(x)\approx {\frac {f(x+\Delta x)-2f(x)+f(x-\Delta x)}{(\Delta x)^{2}}}}

Exempel

Som exempel, betrakta Poissonekvationen Δ u = f {\displaystyle -\Delta u=f} på en kvadratisk domän Ω {\displaystyle \Omega }

Om Laplaceoperatorn Δ {\displaystyle \Delta } utvecklas fås

( 2 u x 2 + 2 u y 2 ) = f {\displaystyle -\left({\frac {\partial ^{2}u}{\partial x^{2}}}+{\frac {\partial ^{2}u}{\partial y^{2}}}\right)=f}

En approximativ lösning fås genom att approximera de partiella andraderivatorna med

( u j + 1 , k 2 u j , k + u j 1 , k ( Δ x ) 2 + u j , k + 1 2 u j , k + u j , k 1 ( Δ y ) 2 ) = f {\displaystyle -\left({\frac {u_{j+1,k}-2u_{j,k}+u_{j-1,k}}{(\Delta x)^{2}}}+{\frac {u_{j,k+1}-2u_{j,k}+u_{j,k-1}}{(\Delta y)^{2}}}\right)=f}

där j och k löper över en finit uppdelning av domänen Ω {\displaystyle \Omega } .

Antag att stegen i x- och y-led är lika, d.v.s Δ x = Δ y = h {\displaystyle \Delta x=\Delta y=h} . Då kan den approximativa versionen av ekvationen ovan skrivas om till

u j , k = ( h 2 f + u j + 1 , k + u j 1 , k + u k , j + 1 + u k , j 1 ) / 4 {\displaystyle u_{j,k}=\left(h^{2}f+u_{j+1,k}+u_{j-1,k}+u_{k,j+1}+u_{k,j-1}\right)/4}

Denna formel är sedan grunden för iterativa lösningsmetoder, exempelvis Jacobi-metoden.

Se även

  • Finita volymmetoden
  • Finita elementmetoden

Referenser

  • Heath, Michael T. (2005). Scientific Computing - An Introductory Survey. McGraw-Hill. ISBN 007-124489-1 
Auktoritetsdata
LCCN: sh85048348 • GND: 4194626-1BNF: cb13564043x (data) • NDL: 00569934